mittmalande

Här är utdrag ur ett mail jag fått av en tjejkompis som jag har gått i samma klass som från 1an till 6an..
Det jag vill säga med här det är att vi är fler som minns saker.....................


Hej X


Har läst igenom din blogg och känner att jag vill ge lite respons.
Blir så ledsen att läsa det du skriver om, även om jag kanske inte blir så förvånad egentligen, men man tar inte riktigt till sig förrän man läser hur det verkligen är.
 Jag visste ju att du flyttade till en fosterfamilj och jag förstod väl då att någonting verkligen inte var bra. Det förstod jag efter alla gånger jag var hemma hos dig också,
men man förstod inte alls hur mycket eller på vilket sätt även om man kunde ana.
Jag minns att jag undrade även då och att jag frågade dig en del, men du berättade inte så mycket. Du berättade tillräckligt för att visa att du inte tyckte så mycket om dina föräldrar och du kanske berättade saker som de sa, men inte mer konkret än så. Du kanske inte riktigt förstod själv då?
Jag minns en gång när vi skulle gå och bada (jag tror det var det vi skulle göra) men din mamma ville inte det.
Vi stod på trappen och dividerade och du började gråta och ville verkligen inte gå in.
Din mamma försökte få mig att hålla med henne. Jag tittade ner i marken och försökte undvika henne.
Till slut fick de med dig in och smällde igen dörren. Jag stod kvar utanför dörren en stund innan jag gick hem och jag hörde att det skälldes en hel del där inne och till slut en smäll.
Jag minns att jag undrade vad det var, om det var någon som slog någon eller om det var möbler som for i golvet eller nånting.
Minns du den händelsen? Jag minns att jag blev riktigt skärrad och sprang iväg när jag hörde det. Jag försökte fråga dig om det där sen men fick inte så mycket svar och jag tror inte jag pressade på så mycket heller.

Jag tyckte det var så bra det du skrev om att det bästa sättet att hämnas är att ta kontroll över sitt liv, strunta i idioterna och ta hand om sig själv! Åtminstone tror jag det är ett väldigt bra steg i att försonas med sin historia.



Jag tyckte väldigt mycket om dig när jag var liten. Det kändes som att man fick ut väldigt mycket av att umgås med dig. Du var mogen och rolig att prata med. Ta hand om dig själv och ditt liv. Jag vet att du kan lyckas skapa dig det liv du vill ha och mår bra av! Blir så glad att höra att du hittat en sån bra R! Önskar dig allt gott! :)

Kram


Och här kommer lite ur mitt svar....


Hej X


Hej gumman.

Jo jag har haft det tufft precis som så många andra barn har och har haft det i sin uppväxt.....
Båda mina föräldrar är våldigt sjuka och har ingen som helst insikt eller förståelse för vad dom har gjort....
Jag skulle inget hellre vilja än få en chans att förlåta dom men det är väldigt svårt då ingen av dom ångrar sig och de skulle båda göra om samma sak idag om de bara hade tillräckligt mycket makt över mig för att kunna komma undan med det....
Jag märkte att du märkte att något var fel hemma hos mig ....
Men jag var rädd vilket jag hade all anledning att vara...
Den där smällen du hörde var med största sannolikhet ett slag....
I vissa perioder blev jag slagen varje dag....
Jag minns dock inte just den händelsen..
Men en annan minns jag väldigt tydligt...
Vi satt hemma på min gräsmatta och min mamma ville ha någon dyna som jag satt på ...
Jag ville inte resa mig utan sitta kvar där..
Då fick hon  i vanlig ordning värsta utbrottet och sa att hon hoppades att jag skulle dö och att jag borde gå och dränka mig i ån.....
Jag var så van vid att hon sa sånt där så även om jag blev ledsen så reagerade jag inte på att det är fel av en förälder att säga så till sitt barn..
Så när vi senare var påväg hem till dig blev jag först chockad när du sa
Jag hatar din mamma
Varför då sa jag ???
fölr det där hon sa till dig sa du, sådär säger man inte !!!!
Och då fylldes jag av en så skön känsla för jag kände att du visade för mig att jag inte förtjänade det där....
Du var bara ett barn själv vi var kanske 7-8 år...
Ändå visste du så mycket bättre en en vuxen människaÄndå visste du så mycket bättre en en vuxen människa hur man behandlar andra människor...
Och du visade mig något väldigt viktigt den dagen oxå..
du visade mig att den känslan jag fick i magen av hur fel det var trots att jag var van...
Du visade mig att den stämde...
så man kan säga att du var med och räddade mig lite där.....
För jag hade det där i bakhuvudet alla de gånger jag tänkte att det kanske var mig det var fel på...
Jag vill genom min blogg göra människor uppmärksamma på hur barn kan ha det
mitt ibland oss.....
Jag visade tecken till vuxna tydliga tecken men dom valde att inget se...
Jag hoppas att du har det jättebra ! det är du värd..det är vi båda två förresten..KRAM