mittmalande

Pratade i telefon med min storebror igår.
min storebror är 11 år äldre än mig och har en annan pappa.
Fast han har  växt upp  hos  Mamma,Mormor och Morfar och vår mamma och min Pappa....
Även om jag minns att han nästan aldrig var hemma
så  man kan faktiskt säga att han växte upp hemma hos sina kompisar sina sista år i vårat gemenssmma hem(helvete)

Det jag minns av honom de få gånger han var hemma var att han alltid var arg, spänd och arg.
Min bror hittade ilskan mot våra föräldrar så mycket tidigare än mig....för mig tog det 25 år.
Kanske för att han hade något att jämföra med .
De tidiga åren han spenderade hos mormor och morfar fick han kärlek och ett riktigt hem.
Och han höll sedan kontakten med dom ända fram tills att de gick bort.

Alla  minnen jag har av Mormor och Morfar är ljusa.
Jag minns att de kramade mig och gav mig godis i smyg (vi fick aldrig äta godis)
Jag minns att de sa till mina föräldrar att de inte fick slå oss.

- Jag slog aldrig Åsa (min Mamma) sa Mormor till mig, men hon slog mig.

Jag minns även att de alltid skickade pengar när man hade namnsdag eller fyllde år.
Min Mamma satte in dom på ett konto i mitt namn och sen när jag hade flyttat till fosterfamilj upptäckte jag att det kontot var tomt.
Hon och Pappa hade tagit alla pengarna.......

Min storebror har senare berättat för mig att när de köpte fina dyra presenter till honom som en crosscykel
 Så sålde Mamma och Pappa cykeln och tog pengarna.
Och när hans Pappa skickade presenter till honom så slängde Mamma dom och sa till honom .

- din jävla Pappa han skiter i dig ,han vill inte ha dig !

Nu säger inte jag att hans Pappa direkt är en kanidat till father of the year award men var hon tvungen att ta ifrån min bror det faktum att  hans Pappa faktiskt tänkte på honom ibland ?

Nu har min storebror tagit Mormor och Morfars plats och kämpar för min lillebror.
Jag tror att han ser sig själv i honom ...
Och jag är så glad för att han gör det framförallt pga två saker.

1 Jag vet att han är de ENDA som gör det.

2 Jag vet att han är den ENDA människan i hela världen som min lillebror lyssnar på.


Och jag förstår min lillebror så väl.....för uppfostran kräver kärlek det ena kan inte existera utan det andra .
Det finns väldigt få människor som accepterar att någon lägger sig i deras liv utan att deras motiv är kärlek..
Det är ju kärleken som gör att barn har överseende när deras föräldrar är jobbiga.
De har överseende för att de vet att de bara vill deras bästa och menar väl...
Men föräldrar som är jobbiga utan kärlek får barn som inte som lyssnar och skiter totalt i vad dom säger...
Det är ju därför det inte fungerar så bra när en styvförälder ska komma in och börja uppfostra en annan människas barn........KÄRLEKEN FÖRST !!!
Eller varför det är så svårt det här med fosterfamiljer...Både för barnen och  fosterföräldrarna..

Jag har lyssnat på massor av människor som inte har älskat mig och det har lett till både bra och dåliga saker för mig.....För ibland finns ingen kärlek men fortfarande en visdom som kan vara värd att ta del av..
Att vara i krig mot hela världen för att man kom hit under taskiga villkor leder sällan till något bra !!!

Men samtidigt förstår jag min lillebror han har oxå (precis som sin storebror) alltid varit arg.
 Även om jag tror att han inte riktigt vet vad det är han är arg på.....Han är liksom bara allmänt arg..

Men min storebror kan nu vara  det Mormor och morfar var för honom en gång i tiden...Någons räddning...
Och jag hoppas verkligen att det inte är försent...

Jag älskar dig storebror för ditt mod och din styrka...för den mannen du har blivit trots all skit du har behövt uppleva...för att du har kämpat för vår
Lillasyster och nu kämpar för vår lillebror i motvind.
Och jag är ledsen över att du ska behöva ta någon slags föräldraroll för att ingen annan gör det....
Men jag är glad att du gör det du är bäst !!!