Jag har 50% chans att bli en bra mamma...
Jag tänker ofta på det sociala arvet......
Och undrar om jag någonsin kommer att våga skaffa barn.....
Jag har aldrig fått någon grundtrygghet så hur ska jag kunna ge någon annan det ?
Desutom tycker jag inte om människor...
Jag tycker att människan är ond egoistisk och girig.
Och så länge jag inte ändrar uppfattning i den frågan så är det kanske inte så sjysst av mig att ta hit fler folk till denna jord...
Ska jag föda fram barn för att sen lära dom att förakta hela människorasen ???
Jag kan tänka mig konfrontationerna sen när de kommit i tonnåren !!!
- Men Mamma varför tog du hit mig då om du tycker att allt bara är skit ???
Ibland hoppas jag nästan att R ska dumpa mig så att jag kunde ge upp om precis alla..
Det vore så mycket enklare...
Han står liksom mellan mig och en total likgiltighet inför det mesta..
Det vore iofs ganska skönt att inte bry sig om något..
Jag har brytt mig så mycket hela mitt liv oroat mig så mycket..
Det gör så ont att se folk för vad de verkligen är..
Det gör så fruktansvärt ont att tänka tillbaka se mig själv fösöka göra fel människor nöjda hela tiden
Helt vilsen helt ihålig.....
Se hur blind jag har varit..
Se hur jag har låtit människor få mig att skämmas över mig själv fast det var dom som betedde sig illa..
Det svåra är att förlåta sig själv för att man aldrig var sin egen vän aldrig följde sin magkänsla och sina instinkter..
Och nu efter mitt uppvaknande som skedde den här sommaren...
Känner jag mig mer vilsen än någonsin..
Vem är jag,vad vill jag med mitt liv..Vad är viktigt för mig ?
Har så svårt att känna gemenskap med andra människor ibland det är som att vi talar olika språk
Jag gillar inte samma saker som dom längre ....Många av de saker jag tidigare brytt mig om känns nu bara ytliga och tomma..
Vem är jag när jag inte längre lever för att vara till lags .jävlig sur verkar jag ju vara iallafall en riktig Bitterfitta
Såg i Dokumentären Barnhemmens döttrar att en undersökning de har gjort visar att barn till mödrar som bott på barnhem i fosterhem har 50 chans eller risk är väl snarare rätt ord att själva behöva bli placerade..
Kul så mina framtida barn har alltså 50 % risk chans...De förtjänar bättre än så...
jag tänker faktiskt tvärt om... Det är just det att man har haft ett helvette som kommer att göra en till en bra mamma. Du om någon kommer att veta hur viktigt det är att ditt barn känner sig trygg och älskad.. och visst, risken finns att det blir pannaka men det finns ju en chans att det blir bra också. Och vems snoriga små ungar ska jag gulla med om du inte skaffar några??? då kommer inte mina framtida barn få några kompisar!
