mittmalande

Jag älskar hösten mörkret den friska luften. och alla fina döda löv
Hösten passar min sinnestämmning mycket bättre än sommaren den är mörk precis som jag !
På sommaren känner jag mig pressad att vara glad och entusiastisk.
 Det känns som att det är mindre  ok att ha en låg dag då..
För på sommaren ska alla vara glada och ha kul...Och supa skallen av sig .
Min sorg är en så stor del av mig att den har blivit ett personlighetsdrag något jag helt enkelt måste acceptera och lära mig leva med....Utan att låta den ta över mitt liv alltför mycket.
Vissa dagar känner jag inte av den alls..andra dagar känner jag mig helt uppslukad av den.
Men man kommer ju oxå till en punkt där man måste ta sig samman, där man måste gnälla mindre och agera mer
Man måste helt enkelt bli sin egen familj...bli sin egen mamma...Även om man aldrig har haft någon bra förebild i den rollen.
Men det är lätt för mig att säga nu,jävligt lätt....Jag har blivit helad genom att ha fått känna på hur det är att vara älskad på ett fint sätt...Hade jag inte haft R hade jag nog varit lika vilsen nu som jag var innan honom...
Jag tvivlar inte på att mina tidigare pojkvänner har älskat mig men de var så trasiga själva att det var i stort sett omäjligt att bygga upp någonting riktigt bra....
Jag kunde aldrig känna mig trygg med dom heller och säkert inte dom med mig....
R har förändrat mig på så många plan och jag kommer alltid att älska honom för det...
Tack vare den trygghet jag känner med honom har jag för första gången i mitt liv haft tillräcklig med sinnesro för att våga konfrontera och bryta med mitt förflutna......
Och resan har bara börjat, jag får nya insikter varje dag .
Fortfarande smärtsamma men ack så nödvändiga..
Tendensen att ge för mycket av mig själv till fel personer sitter som berget..
Men den ska bort !
Det är ju när man har en riktigt dålig dag som man märker vem som ger och vem som tar och vem som passar på att framhäva sig själv istället för att komma med några uppmuntrande ord....
Jag ska sluta vara så jäkla snäll i alla lägen....Jag blir så arg på mig själv när jag inte ryter ifrån när jag borde ,inte ens blir sur när folk är ofärskämda utan först efteråt.....
Det sitter så inpräntat i ryggmärgen att bita ihop att anpassa sig efter andras psyken andras nycker andras skador...Det är priset man får betala för att växa upp i ett hem där bara en enda persons känslor får ta plats...Och den personen var ju definitivt inte jag..
Men jag är fri nu fri att välja fri att lägga till och fri att välja bort...
Det är oxå en ny insikt att makten att välja bort tillhör oss alla även den som själv har blivit bortvald i hela sitt liv..
Jag har länge gått runt med någon sorts tacksamhetskuld till alla som visar att de gillar mitt sällskap oavsett hur odrägligt deras eget sällskap har varit..
Men nej jag tänker inte vara tacksam längre jag är vuxen nu och jag kan oxå välja bort...
Trött på folk som suger energi trött på att ge uppmuntrande ord utan att få uppmuntrande ord tillbaka trött på att lyssna men inte bli lyssnad på.......Life is always changeing and so am i !!!