Runt en del människor kretsar allt kring att äta eller att ätas
Varje social situation är ett spel eller en tävling för dom och det handlar om att alltid lämna platsen som segrare
Det handlar om att få ut så mycket som möjligt av varje människa mot att ge så lite som möjligt av sig själv i utbyte.....
Det handlar om snålhet girighet och beräknande manipulation.
så fort du slappnar av runt en sån här människa så har den fått dig att gå med på mins tre saker som du egentligen inte vill..
Och när du tänker tillbaka kan du knappt minnas exakt hur det gick till...
Jag har insett att jag har blivit käkat på ett tag nu åtminstone lite smånaggad...
börjar bli dags att bita tillbaka..
Jag är en väldigt godhjärtat person men jag kan vara stenhård när jag väl fått nog..
Går man för långt med mig finns det väldigt få vägar tillbaka...
I övrigt så känn allt plötsligt mycket bättre och lättare.
Jag tar mina egna beslut och står fast vid dom.
För första gången i mitt liv känner jag verkligen att det är jag som är kapten
Dimman har lättat och nu kan jag styra åt rätt håll
Aldrig mera passagerare på mitt eget skepp !!!
Inga fler idiot kaptener som styr mig rakt in i stormar eller får mig att gå på grund
Julen ger mig ångest eller tanken på att behöva fira den ger mig ångest
så i år vägrar jag..
Jag börjar fira igen när jag fått barn om jag får barn fram tills dess får det va..
Jsa tänker aldrig mer sitta och leka familj med andras släktingar
Hur trevligt de än tycker att det är att ha mig där...
För jag har inte trevligt inte innerst inne..
Men det är ju inte alltid lätt att få sin vilja respekterad när människor är van att man är liten och gullig och anpassar sig..
Jag fick tom stå och fösvara min rätt att slippa fira jul och ta emot julklappar
Oslagbart utdrag ur diskussionen:
- Men jag kanske köper något litet till dig ändå
Jag- Nej men gör inte det jag vill inte ha något !
- Men det kan väl inte du bestämma .
Helt absurd diskussion. Men jag antar att mitt beslut verkar absurt i mot partens ögon oxå..
Men det spelar ingen roll för jo det kan jag faktiskt bestämma
Jag kan bestämma att göra precis vad jag vill inte bara på julafton utan resten av mitt liv
Och jag är så obeskrivligt glad över att äntligen ha insett det
att det faktiskt är jag som styr.....Att det faktiskt är jag som bestämmer
Det handlar om att få ut så mycket som möjligt av varje människa mot att ge så lite som möjligt av sig själv i utbyte.....
Det handlar om snålhet girighet och beräknande manipulation.
så fort du slappnar av runt en sån här människa så har den fått dig att gå med på mins tre saker som du egentligen inte vill..
Och när du tänker tillbaka kan du knappt minnas exakt hur det gick till...
Jag har insett att jag har blivit käkat på ett tag nu åtminstone lite smånaggad...
börjar bli dags att bita tillbaka..
Jag är en väldigt godhjärtat person men jag kan vara stenhård när jag väl fått nog..
Går man för långt med mig finns det väldigt få vägar tillbaka...
I övrigt så känn allt plötsligt mycket bättre och lättare.
Jag tar mina egna beslut och står fast vid dom.
För första gången i mitt liv känner jag verkligen att det är jag som är kapten
Dimman har lättat och nu kan jag styra åt rätt håll
Aldrig mera passagerare på mitt eget skepp !!!
Inga fler idiot kaptener som styr mig rakt in i stormar eller får mig att gå på grund
Julen ger mig ångest eller tanken på att behöva fira den ger mig ångest
så i år vägrar jag..
Jag börjar fira igen när jag fått barn om jag får barn fram tills dess får det va..
Jsa tänker aldrig mer sitta och leka familj med andras släktingar
Hur trevligt de än tycker att det är att ha mig där...
För jag har inte trevligt inte innerst inne..
Men det är ju inte alltid lätt att få sin vilja respekterad när människor är van att man är liten och gullig och anpassar sig..
Jag fick tom stå och fösvara min rätt att slippa fira jul och ta emot julklappar
Oslagbart utdrag ur diskussionen:
- Men jag kanske köper något litet till dig ändå
Jag- Nej men gör inte det jag vill inte ha något !
- Men det kan väl inte du bestämma .
Helt absurd diskussion. Men jag antar att mitt beslut verkar absurt i mot partens ögon oxå..
Men det spelar ingen roll för jo det kan jag faktiskt bestämma
Jag kan bestämma att göra precis vad jag vill inte bara på julafton utan resten av mitt liv
Och jag är så obeskrivligt glad över att äntligen ha insett det
att det faktiskt är jag som styr.....Att det faktiskt är jag som bestämmer
Inga fler oönskade kommentarer....
Har jag fått här. Det känns bra !!!!
Precis som jag misstänkte så var inte min mor så intersserad av att diskutera saker som faktiskt har med verkligheten att göra....
Jag förstår henne på sätt och vis har man gjort gjort så hemska saker mot sitt eget barn så är det nog enklare att bara stoppa huvudet i sanden än att erkänna det..
Och hon kan ju ha huvudet där om hon vill , men jag tänker fortsätta att hålla mitt huvud högt härutre i friska luften :)
Det där med att ta ansvar för sina handlingar är ju verkligen ett kapitel för sig.....
Att göra dumma saker verkar höra ihop med att vara människa..
Och det är väl ok så länge man försöker lära sig av sina misstag och inte skadar andra allt för mycket..
Jag fick ett medelande på allas vår älskade facebook för ett tag sen..
Det var från en gammal klasskompis som skrev inte argt utan mer konstatreande om hur jag hade deltagit i mobbingen av henne under mellanstadiet.....
Jag hade kunnat välja många vägar i mitt svar..
Förnekelse= Jag minns inget av det där
.
Ursäkter= Jag mådde så dåligt pga hur jag hade det hemma så jag var tvungen att ta ut det på någon annan..Och Jag visste inte bättre
Attack= Ja men du var ju inte heller så snäll mot mig alla gånger jag minns när du....
Såhär valde jag tillslut att svara :
Hej x
Vill börja med att be om ursäkt för den del av mobbningen som jag deltog i....Tänker inte ens försöka ge en förklaring då det inte finns några bra förklaringar till ett så dumt beteende.
Jag svarade som en vuxen jag tog ansvar för mitt beteende och bad om ursäkt utan att komma med en massa förklaringar som ska verka som förmildrande omständigheter.....
Jag beteede mig dåligt och jag visste innerst inne att det var fel men jag valde att göra det ändå...
Jag vet allt för väl hur det känns att sitta och lyssna på människors förklaringar till varför de ska slippa ta ansvar för dumma saker de har gjortmot en.....Så jävla tröttsamt!!!!!
Det känns nästan som ett nytt övergrepp i sig .
Jag har hört många klassiker när jag har försökt konfrontera mina föräldrar öga mot öga..
för tro mig jag är inte bara kaxig bakom en dataskärm..
Här kommer några riktigt sköna exempel....
Aledningsmanövern= Ja men det var ju din mamma som......
Förnekelse= Nej men så var det väl inte, eller det där har jag inget minne av.
Tyck synd om mig istället =( min absoluta favorit) Jag har gjort så gott jag har kunnat och jag har själv inte alltid haft det så lätt.....
Attack= Du har alltid varit ett besvärligt barn, eller du har inte varit perfekt du heller.....Nej det går nog inte att bli annat än besvärlig med dom förebilderna...Styk varje dag och psykisk terror var ju sist jag kollade inte receptet för ett lättskött och harmoniskt barn...
Jag känner mig så stolt över att jag trots dessa oslagbara förebilder har blivit vuxen....
Man själv mår väldigt bra av att ta ansvar för sina handlingar i stället för att svepa in sig två varv i offerkoftan och skylla ifrån sig......Så Mamma om du fortfarande läser denna sedelärande blogg är det inte dags att bli vuxen snart ???? vill du verkligen spendera dina sista år som ett stort argt barn ????
Jag skiter väl egentligen i vilket jag tycker nog att du verkar må ungefär som du förtjänar....
Men om du ändå ska vara härinne och snoka så kan du ju lika gärna hämta lite inspiration och ta lite lärdom av en av väldigt få familjemedlemmar som lyckats bli vuxen mot alla odds....
I övrigt så har jag väldgt mycket att se fram emot just nu......
:)
Precis som jag misstänkte så var inte min mor så intersserad av att diskutera saker som faktiskt har med verkligheten att göra....
Jag förstår henne på sätt och vis har man gjort gjort så hemska saker mot sitt eget barn så är det nog enklare att bara stoppa huvudet i sanden än att erkänna det..
Och hon kan ju ha huvudet där om hon vill , men jag tänker fortsätta att hålla mitt huvud högt härutre i friska luften :)
Det där med att ta ansvar för sina handlingar är ju verkligen ett kapitel för sig.....
Att göra dumma saker verkar höra ihop med att vara människa..
Och det är väl ok så länge man försöker lära sig av sina misstag och inte skadar andra allt för mycket..
Jag fick ett medelande på allas vår älskade facebook för ett tag sen..
Det var från en gammal klasskompis som skrev inte argt utan mer konstatreande om hur jag hade deltagit i mobbingen av henne under mellanstadiet.....
Jag hade kunnat välja många vägar i mitt svar..
Förnekelse= Jag minns inget av det där
.
Ursäkter= Jag mådde så dåligt pga hur jag hade det hemma så jag var tvungen att ta ut det på någon annan..Och Jag visste inte bättre
Attack= Ja men du var ju inte heller så snäll mot mig alla gånger jag minns när du....
Såhär valde jag tillslut att svara :
Hej x
Vill börja med att be om ursäkt för den del av mobbningen som jag deltog i....Tänker inte ens försöka ge en förklaring då det inte finns några bra förklaringar till ett så dumt beteende.
Jag svarade som en vuxen jag tog ansvar för mitt beteende och bad om ursäkt utan att komma med en massa förklaringar som ska verka som förmildrande omständigheter.....
Jag beteede mig dåligt och jag visste innerst inne att det var fel men jag valde att göra det ändå...
Jag vet allt för väl hur det känns att sitta och lyssna på människors förklaringar till varför de ska slippa ta ansvar för dumma saker de har gjortmot en.....Så jävla tröttsamt!!!!!
Det känns nästan som ett nytt övergrepp i sig .
Jag har hört många klassiker när jag har försökt konfrontera mina föräldrar öga mot öga..
för tro mig jag är inte bara kaxig bakom en dataskärm..
Här kommer några riktigt sköna exempel....
Aledningsmanövern= Ja men det var ju din mamma som......
Förnekelse= Nej men så var det väl inte, eller det där har jag inget minne av.
Tyck synd om mig istället =( min absoluta favorit) Jag har gjort så gott jag har kunnat och jag har själv inte alltid haft det så lätt.....
Attack= Du har alltid varit ett besvärligt barn, eller du har inte varit perfekt du heller.....Nej det går nog inte att bli annat än besvärlig med dom förebilderna...Styk varje dag och psykisk terror var ju sist jag kollade inte receptet för ett lättskött och harmoniskt barn...
Jag känner mig så stolt över att jag trots dessa oslagbara förebilder har blivit vuxen....
Man själv mår väldigt bra av att ta ansvar för sina handlingar i stället för att svepa in sig två varv i offerkoftan och skylla ifrån sig......Så Mamma om du fortfarande läser denna sedelärande blogg är det inte dags att bli vuxen snart ???? vill du verkligen spendera dina sista år som ett stort argt barn ????
Jag skiter väl egentligen i vilket jag tycker nog att du verkar må ungefär som du förtjänar....
Men om du ändå ska vara härinne och snoka så kan du ju lika gärna hämta lite inspiration och ta lite lärdom av en av väldigt få familjemedlemmar som lyckats bli vuxen mot alla odds....
I övrigt så har jag väldgt mycket att se fram emot just nu......
:)
Jag är bråkstaken....
Det svarta fåret Som bryter den oskrivna regeln om att hålla tyst om det förflutna...
Hålla tyst och hålla god min har jag gjort tillräckligt i mitt liv...
Men jag skulle ändå kunna göra det för den goda stämmningens skull ,om saker och människor hade förändrats......
Ingen vore gladare än jag om vi kunde lägga det förflutna bakom oss och ta nya friska tag.....
Men man kan inte förändra det man inte erkänner..
Och här erkänns inte ett skvatt.....
Tvärtom här ska det ljugas manipuleras och trampas på tårna som aldrig förr...
Fine fortsätt med eran skit men JAG tänker inte vara en del av det längre .
Jag tänker inte hålla god min när Mamma och Pappa maler på i timmar om allt hemskt den andra har gjort men inte kan nämna en enda negativ sak om sig själva..
Ni är precis lika godå kålsupare båda två och jag förstår inte varför ni skiljdes för ni två förtjänar varandra....
Jag tror att jag ska be dom syskon som fortfarande har kontakt med er att aldrig mer nämna era namn för mig...
Det är bara sorgligt att höra hur ni håller på.
vill andra människor befatta sig med er så visst det är deras val.
Men jag har ingen skyldighet att lyssna på eländet..
Vad har ni att ge mig ?
Jag vill inte ha era falska kramar,falska födelsedags hälsningar eller smutsiga pengar
Hamnade jag i ett nödläge skulle jag hellre svälta eller sälja min kropp till en okänd..
Det vore så mycket mindre förnedrande än att sälja sin själ till djävulen....
Girighet och materialism är så överskattat...
Frihet för mig är inte att ha en massa pengar utan snarare att inte skaffa sig en massa dyra vanor så att man klarar sig ändå..
Att vara slav under dyra vanor är inte ett tjusigare fängelse än något annat..
Nej pengar och gåvor är inte riktigt min grej åtminstone inte när de kommer utan kärlek och omtanke bakom
Nog ligger det något bakom era materiella tillskott men kärlek är det inte
Min värdighet är inte till salu och inte heller min tystnad
Ondska smittar och förgiftar
så det gäller att vara konsekvent
Ni har alltid försökt kuva min vilja och nu förstår jag varför..
Ni anade nog att den en dag skulle slå tillbaka mot er...
synd för er att det inte lyckades
Mamma det krävs så mycket mer än att hålla en kniv mot mitt lilla barnansikte och hota mig..
Du kanske tystade mig för stunden men den stunden är över för länge sen....
Jag är vuxen nu
Vuxen och en fullt fungerande samhällsmedborgare till skillnad från dig
synd för dig och Pappa att jag trots allt ni har gjort mot mig har artat mig ganska väl...
störst av allt är alltid kärleken......Det är det som är skillnaden mellan oss jag kan älska ni kan äga
Men inte mig......Jag är ingens dotter jag är bara min egen........................................................
Hålla tyst och hålla god min har jag gjort tillräckligt i mitt liv...
Men jag skulle ändå kunna göra det för den goda stämmningens skull ,om saker och människor hade förändrats......
Ingen vore gladare än jag om vi kunde lägga det förflutna bakom oss och ta nya friska tag.....
Men man kan inte förändra det man inte erkänner..
Och här erkänns inte ett skvatt.....
Tvärtom här ska det ljugas manipuleras och trampas på tårna som aldrig förr...
Fine fortsätt med eran skit men JAG tänker inte vara en del av det längre .
Jag tänker inte hålla god min när Mamma och Pappa maler på i timmar om allt hemskt den andra har gjort men inte kan nämna en enda negativ sak om sig själva..
Ni är precis lika godå kålsupare båda två och jag förstår inte varför ni skiljdes för ni två förtjänar varandra....
Jag tror att jag ska be dom syskon som fortfarande har kontakt med er att aldrig mer nämna era namn för mig...
Det är bara sorgligt att höra hur ni håller på.
vill andra människor befatta sig med er så visst det är deras val.
Men jag har ingen skyldighet att lyssna på eländet..
Vad har ni att ge mig ?
Jag vill inte ha era falska kramar,falska födelsedags hälsningar eller smutsiga pengar
Hamnade jag i ett nödläge skulle jag hellre svälta eller sälja min kropp till en okänd..
Det vore så mycket mindre förnedrande än att sälja sin själ till djävulen....
Girighet och materialism är så överskattat...
Frihet för mig är inte att ha en massa pengar utan snarare att inte skaffa sig en massa dyra vanor så att man klarar sig ändå..
Att vara slav under dyra vanor är inte ett tjusigare fängelse än något annat..
Nej pengar och gåvor är inte riktigt min grej åtminstone inte när de kommer utan kärlek och omtanke bakom
Nog ligger det något bakom era materiella tillskott men kärlek är det inte
Min värdighet är inte till salu och inte heller min tystnad
Ondska smittar och förgiftar
så det gäller att vara konsekvent
Ni har alltid försökt kuva min vilja och nu förstår jag varför..
Ni anade nog att den en dag skulle slå tillbaka mot er...
synd för er att det inte lyckades
Mamma det krävs så mycket mer än att hålla en kniv mot mitt lilla barnansikte och hota mig..
Du kanske tystade mig för stunden men den stunden är över för länge sen....
Jag är vuxen nu
Vuxen och en fullt fungerande samhällsmedborgare till skillnad från dig
synd för dig och Pappa att jag trots allt ni har gjort mot mig har artat mig ganska väl...
störst av allt är alltid kärleken......Det är det som är skillnaden mellan oss jag kan älska ni kan äga
Men inte mig......Jag är ingens dotter jag är bara min egen........................................................
Vi är fler som minns............
Här är utdrag ur ett mail jag fått av en tjejkompis som jag har gått i samma klass som från 1an till 6an..
Det jag vill säga med här det är att vi är fler som minns saker.....................
Hej X
Har läst igenom din blogg och känner att jag vill ge lite respons.
Blir så ledsen att läsa det du skriver om, även om jag kanske inte blir så förvånad egentligen, men man tar inte riktigt till sig förrän man läser hur det verkligen är.
Jag visste ju att du flyttade till en fosterfamilj och jag förstod väl då att någonting verkligen inte var bra. Det förstod jag efter alla gånger jag var hemma hos dig också,
men man förstod inte alls hur mycket eller på vilket sätt även om man kunde ana.
Jag minns att jag undrade även då och att jag frågade dig en del, men du berättade inte så mycket. Du berättade tillräckligt för att visa att du inte tyckte så mycket om dina föräldrar och du kanske berättade saker som de sa, men inte mer konkret än så. Du kanske inte riktigt förstod själv då?
Jag minns en gång när vi skulle gå och bada (jag tror det var det vi skulle göra) men din mamma ville inte det.
Vi stod på trappen och dividerade och du började gråta och ville verkligen inte gå in.
Din mamma försökte få mig att hålla med henne. Jag tittade ner i marken och försökte undvika henne.
Till slut fick de med dig in och smällde igen dörren. Jag stod kvar utanför dörren en stund innan jag gick hem och jag hörde att det skälldes en hel del där inne och till slut en smäll.
Jag minns att jag undrade vad det var, om det var någon som slog någon eller om det var möbler som for i golvet eller nånting.
Minns du den händelsen? Jag minns att jag blev riktigt skärrad och sprang iväg när jag hörde det. Jag försökte fråga dig om det där sen men fick inte så mycket svar och jag tror inte jag pressade på så mycket heller.
Jag tyckte det var så bra det du skrev om att det bästa sättet att hämnas är att ta kontroll över sitt liv, strunta i idioterna och ta hand om sig själv! Åtminstone tror jag det är ett väldigt bra steg i att försonas med sin historia.
Jag tyckte väldigt mycket om dig när jag var liten. Det kändes som att man fick ut väldigt mycket av att umgås med dig. Du var mogen och rolig att prata med. Ta hand om dig själv och ditt liv. Jag vet att du kan lyckas skapa dig det liv du vill ha och mår bra av! Blir så glad att höra att du hittat en sån bra R! Önskar dig allt gott! :)
Kram
Och här kommer lite ur mitt svar....
Hej X
Hej gumman.
Jo jag har haft det tufft precis som så många andra barn har och har haft det i sin uppväxt.....
Båda mina föräldrar är våldigt sjuka och har ingen som helst insikt eller förståelse för vad dom har gjort....
Jag skulle inget hellre vilja än få en chans att förlåta dom men det är väldigt svårt då ingen av dom ångrar sig och de skulle båda göra om samma sak idag om de bara hade tillräckligt mycket makt över mig för att kunna komma undan med det....
Jag märkte att du märkte att något var fel hemma hos mig ....
Men jag var rädd vilket jag hade all anledning att vara...
Den där smällen du hörde var med största sannolikhet ett slag....
I vissa perioder blev jag slagen varje dag....
Jag minns dock inte just den händelsen..
Men en annan minns jag väldigt tydligt...
Vi satt hemma på min gräsmatta och min mamma ville ha någon dyna som jag satt på ...
Jag ville inte resa mig utan sitta kvar där..
Då fick hon i vanlig ordning värsta utbrottet och sa att hon hoppades att jag skulle dö och att jag borde gå och dränka mig i ån.....
Jag var så van vid att hon sa sånt där så även om jag blev ledsen så reagerade jag inte på att det är fel av en förälder att säga så till sitt barn..
Så när vi senare var påväg hem till dig blev jag först chockad när du sa
Jag hatar din mamma
Varför då sa jag ???
fölr det där hon sa till dig sa du, sådär säger man inte !!!!
Och då fylldes jag av en så skön känsla för jag kände att du visade för mig att jag inte förtjänade det där....
Du var bara ett barn själv vi var kanske 7-8 år...
Ändå visste du så mycket bättre en en vuxen människaÄndå visste du så mycket bättre en en vuxen människa hur man behandlar andra människor...
Och du visade mig något väldigt viktigt den dagen oxå..
du visade mig att den känslan jag fick i magen av hur fel det var trots att jag var van...
Du visade mig att den stämde...
så man kan säga att du var med och räddade mig lite där.....
För jag hade det där i bakhuvudet alla de gånger jag tänkte att det kanske var mig det var fel på...
Jag vill genom min blogg göra människor uppmärksamma på hur barn kan ha det
mitt ibland oss.....
Jag visade tecken till vuxna tydliga tecken men dom valde att inget se...
Jag hoppas att du har det jättebra ! det är du värd..det är vi båda två förresten..KRAM
Det jag vill säga med här det är att vi är fler som minns saker.....................
Hej X
Har läst igenom din blogg och känner att jag vill ge lite respons.
Blir så ledsen att läsa det du skriver om, även om jag kanske inte blir så förvånad egentligen, men man tar inte riktigt till sig förrän man läser hur det verkligen är.
Jag visste ju att du flyttade till en fosterfamilj och jag förstod väl då att någonting verkligen inte var bra. Det förstod jag efter alla gånger jag var hemma hos dig också,
men man förstod inte alls hur mycket eller på vilket sätt även om man kunde ana.
Jag minns att jag undrade även då och att jag frågade dig en del, men du berättade inte så mycket. Du berättade tillräckligt för att visa att du inte tyckte så mycket om dina föräldrar och du kanske berättade saker som de sa, men inte mer konkret än så. Du kanske inte riktigt förstod själv då?
Jag minns en gång när vi skulle gå och bada (jag tror det var det vi skulle göra) men din mamma ville inte det.
Vi stod på trappen och dividerade och du började gråta och ville verkligen inte gå in.
Din mamma försökte få mig att hålla med henne. Jag tittade ner i marken och försökte undvika henne.
Till slut fick de med dig in och smällde igen dörren. Jag stod kvar utanför dörren en stund innan jag gick hem och jag hörde att det skälldes en hel del där inne och till slut en smäll.
Jag minns att jag undrade vad det var, om det var någon som slog någon eller om det var möbler som for i golvet eller nånting.
Minns du den händelsen? Jag minns att jag blev riktigt skärrad och sprang iväg när jag hörde det. Jag försökte fråga dig om det där sen men fick inte så mycket svar och jag tror inte jag pressade på så mycket heller.
Jag tyckte det var så bra det du skrev om att det bästa sättet att hämnas är att ta kontroll över sitt liv, strunta i idioterna och ta hand om sig själv! Åtminstone tror jag det är ett väldigt bra steg i att försonas med sin historia.
Jag tyckte väldigt mycket om dig när jag var liten. Det kändes som att man fick ut väldigt mycket av att umgås med dig. Du var mogen och rolig att prata med. Ta hand om dig själv och ditt liv. Jag vet att du kan lyckas skapa dig det liv du vill ha och mår bra av! Blir så glad att höra att du hittat en sån bra R! Önskar dig allt gott! :)
Kram
Och här kommer lite ur mitt svar....
Hej X
Hej gumman.
Jo jag har haft det tufft precis som så många andra barn har och har haft det i sin uppväxt.....
Båda mina föräldrar är våldigt sjuka och har ingen som helst insikt eller förståelse för vad dom har gjort....
Jag skulle inget hellre vilja än få en chans att förlåta dom men det är väldigt svårt då ingen av dom ångrar sig och de skulle båda göra om samma sak idag om de bara hade tillräckligt mycket makt över mig för att kunna komma undan med det....
Jag märkte att du märkte att något var fel hemma hos mig ....
Men jag var rädd vilket jag hade all anledning att vara...
Den där smällen du hörde var med största sannolikhet ett slag....
I vissa perioder blev jag slagen varje dag....
Jag minns dock inte just den händelsen..
Men en annan minns jag väldigt tydligt...
Vi satt hemma på min gräsmatta och min mamma ville ha någon dyna som jag satt på ...
Jag ville inte resa mig utan sitta kvar där..
Då fick hon i vanlig ordning värsta utbrottet och sa att hon hoppades att jag skulle dö och att jag borde gå och dränka mig i ån.....
Jag var så van vid att hon sa sånt där så även om jag blev ledsen så reagerade jag inte på att det är fel av en förälder att säga så till sitt barn..
Så när vi senare var påväg hem till dig blev jag först chockad när du sa
Jag hatar din mamma
Varför då sa jag ???
fölr det där hon sa till dig sa du, sådär säger man inte !!!!
Och då fylldes jag av en så skön känsla för jag kände att du visade för mig att jag inte förtjänade det där....
Du var bara ett barn själv vi var kanske 7-8 år...
Ändå visste du så mycket bättre en en vuxen människaÄndå visste du så mycket bättre en en vuxen människa hur man behandlar andra människor...
Och du visade mig något väldigt viktigt den dagen oxå..
du visade mig att den känslan jag fick i magen av hur fel det var trots att jag var van...
Du visade mig att den stämde...
så man kan säga att du var med och räddade mig lite där.....
För jag hade det där i bakhuvudet alla de gånger jag tänkte att det kanske var mig det var fel på...
Jag vill genom min blogg göra människor uppmärksamma på hur barn kan ha det
mitt ibland oss.....
Jag visade tecken till vuxna tydliga tecken men dom valde att inget se...
Jag hoppas att du har det jättebra ! det är du värd..det är vi båda två förresten..KRAM
Vill börja med att tacka
För allt stöd jag fått av mina vänner nya som gamla.
Det är guld !
När man går i svaromål med en så pass galen och verklighetsfrånvänd människa känns det ibland nästan som att man själv håller på att bli knasig....Inget man säger går in och alla gamla mönster med lögner och förnekelse upprepas ännu en gång..
Då är det så skönt att ha människor runtomkring en som stöttar.
Jag har ALDRIG önskat den här offentliga pajkastningen....
visst kan man tycka att jag får skylla mig själv när jag skriver om så pass känsliga saker i något så offentligt som en blogg...
Men å andra sidan är inte min blogg speciellt offentlig ...Jag har inga bilder varken på mig själv eller andra
Och jag har även valt att inte publicera varken för eller efternamn på någon inklusive mig själv.
Jag har haft adressen uppe på min facebooksida som inte är synlig för någon annan än mina facebookvänner..
Så att någon av de berörda skulle ha kunnat halka in här av en slump och identifierat både mig och sig själva är högst osannolikt och det är inte heller så det har gått till................
En nära släkting som har funnits i min vännerlista har helt enkelt exponerat både min sida och min blogg för min Mamma..
Jag skrev då ett inlägg för att säga att ok var härinne och läs då men jag vill inte ha några kommentarer..
Och hur det gick vet vi nog alla vid det här laget..
Som om den oönskade kommentaren inte var illa nog var hon tvungen att presentera sig själv med både för och efternamn.......Och droppa namnet på min första pojkvän.....Varför behöver hon göra så mot honom ?????
Det är mig han har behandlat som skit men jag skulle ändå aldrig skriva ut hans namn...
Det är så onödigt..
Efter att hon börjat namedroppa skrev jag under mitt inlägg med namn för att visa att jag inte skäms..
Men jag tog bort det idag..
Jag ville inte ha några för och efternamn här förutom på personer som själva valt att bli offentliga eller som redan är det..
Och hon ska inte komma hit till MIN blogg och få mig att ändra på det !!!!!
Det handlar inte bara om mig heller jag har syskon att tänka på..
Delar av min historia är även deras och det måste respekteras..
Det är guld !
När man går i svaromål med en så pass galen och verklighetsfrånvänd människa känns det ibland nästan som att man själv håller på att bli knasig....Inget man säger går in och alla gamla mönster med lögner och förnekelse upprepas ännu en gång..
Då är det så skönt att ha människor runtomkring en som stöttar.
Jag har ALDRIG önskat den här offentliga pajkastningen....
visst kan man tycka att jag får skylla mig själv när jag skriver om så pass känsliga saker i något så offentligt som en blogg...
Men å andra sidan är inte min blogg speciellt offentlig ...Jag har inga bilder varken på mig själv eller andra
Och jag har även valt att inte publicera varken för eller efternamn på någon inklusive mig själv.
Jag har haft adressen uppe på min facebooksida som inte är synlig för någon annan än mina facebookvänner..
Så att någon av de berörda skulle ha kunnat halka in här av en slump och identifierat både mig och sig själva är högst osannolikt och det är inte heller så det har gått till................
En nära släkting som har funnits i min vännerlista har helt enkelt exponerat både min sida och min blogg för min Mamma..
Jag skrev då ett inlägg för att säga att ok var härinne och läs då men jag vill inte ha några kommentarer..
Och hur det gick vet vi nog alla vid det här laget..
Som om den oönskade kommentaren inte var illa nog var hon tvungen att presentera sig själv med både för och efternamn.......Och droppa namnet på min första pojkvän.....Varför behöver hon göra så mot honom ?????
Det är mig han har behandlat som skit men jag skulle ändå aldrig skriva ut hans namn...
Det är så onödigt..
Efter att hon börjat namedroppa skrev jag under mitt inlägg med namn för att visa att jag inte skäms..
Men jag tog bort det idag..
Jag ville inte ha några för och efternamn här förutom på personer som själva valt att bli offentliga eller som redan är det..
Och hon ska inte komma hit till MIN blogg och få mig att ändra på det !!!!!
Det handlar inte bara om mig heller jag har syskon att tänka på..
Delar av min historia är även deras och det måste respekteras..
självklart
Kunde den människa som har kränkt och kört över mig hela mitt liv inte respektara min vilja den här gången heller......
Du var tvungen att skriva en lång smetig kommentar som har ytterst lite med verkligheten att göra
Du har säkert gjort så gott du har kunnat med tanke på din diagnos....
Men är man för psykiskt sjuk för att kunna utföra ens det enklaste arbete .
så kanske man borde tänka sig för både en och två gånger innan man tar på sig uppgiften att skaffa och uppfostra fem barn.
Speciellt då man har valt att skaffa dom med någon som visserligen kan sköta ett arbete men som egentligen inte är ett dugg friskare bakom stängda dörrar......
De flesta föräldrar kan komma på åtminstone en sak de kunde ha gjort bättre men inte du..
Hela ditt inlägg handlar om vilken kärleksfull förälder du har varit och att det egentligen snarare är jag som alltid har varit lite konstig.......
Bara det säger ju en hel del du vågar verkligen inte rannsaka dig själv eller hur ???
Ja jag har alltid varit lite konstig och det är jag fortfarande men med tanke på min uppväxt så har jag ändå blivit jävligt bra.....
Det är ju konstigt att du som har varit en så kärleksfull förälder har haft ett barn boende hos mormor och morfar och tre barn i fosterfamilj.......
Att du drar in min första pojkvän i det här är ju bara för löjligt.
Ja han var ett svin han slog mig och han kontrollerade mig precis som du.....
Och han hade ditt fulla stöd hela tiden....
Jag minns en gång när han slog mig i vardagsrummet hemma hos oss
Jag gick in i köket och bad dig och pappa om hjälp men fick höra att
jag antagligen förtjänade det eftersom jag var en sån retsticka......
Det enda du egentligen hade emot honom var att han ville att jag skulle ha en annan sorts klädstil än den du föredrog mig i ....där gick era intressen isär.
Men när det gällde att ge mig stryk så var ni helt överens..
styk ska hon ha både när hon mopsar upp sig och i förebyggande syfte....
Ni var ett suveränt team varför tappade ni kontakten ???
Fast jag antar att ni inte hade lika mycket gemensamt sedan er slagpåse flyttat till en annan stad..
så den där vinterjackan som du är helt fixerad vid kan du ju stoppa upp någonstans-
Jag hade hellre frusit hela vintern och haft föräldrar som försvatade mig när min pojkvän gav mig stryk.....
Jag pratar inte med dig, Sara pratar inte med dig och Mia och jonas svarar när du ringer men hur ofta ringer dom dig ?????........Hur kunde du få så otacksamma barn ??? Kanske för att det inte finns så jävla mycket att vara tacksam för.......
Jag vill bara avsluta med att tacka för alla fina minnen.....
Som ett av mina första minnen där du får pappa att mata mig tills jag spyr och sen säger åt honom att fortsätta mata mig med mina egna spyor......Både jag och min storebror minns det ....Gör du ???
Eller når jag gick i första klass och inte kunde knäppa min jacka .
Du slog mig så många gånger på handen att det blev en stor blodblåsa.....Pappa ringde till skolan och sa att jag inte kunde komma nästa dag för att jag var förkyld....snoret rann inte alls , men tårarana gjorde der garanterat....
Det finns värre saker oxå så vidriga att jag inte tänker skriva om dom här..
Absolut inte för att skydda dig. men inte heller för att skydda mig själv utan för att skydda mina syskon.....
Vill de höra hela sanningen en dag så förtjänar dom att få höra den öga mot öga av mig .
De ska inte behöva läsa alla vidriga detaljer på nätet......
vill du kommentara igen så gör det du har ju redan börjat men håll dig till sanningen denna gång...
Det har jag gjort och det tänker jag fortsätta med....
För jag skämms inte längre, jag var ett barn helt i erat våld och ni var vuxna som borde ha vetat och agerat så mycket bättre.......du kan prata om hat hur mycket du vill ironiskt för jag har aldrig träffat en mer hatisk person än dig......Jag valde inte enbart bort dig av hat, Jag valde bort dig och pappa av kärlek också.....Kärlek till mig själv och kärlek till livet...................................Love and peace / E
Du var tvungen att skriva en lång smetig kommentar som har ytterst lite med verkligheten att göra
Du har säkert gjort så gott du har kunnat med tanke på din diagnos....
Men är man för psykiskt sjuk för att kunna utföra ens det enklaste arbete .
så kanske man borde tänka sig för både en och två gånger innan man tar på sig uppgiften att skaffa och uppfostra fem barn.
Speciellt då man har valt att skaffa dom med någon som visserligen kan sköta ett arbete men som egentligen inte är ett dugg friskare bakom stängda dörrar......
De flesta föräldrar kan komma på åtminstone en sak de kunde ha gjort bättre men inte du..
Hela ditt inlägg handlar om vilken kärleksfull förälder du har varit och att det egentligen snarare är jag som alltid har varit lite konstig.......
Bara det säger ju en hel del du vågar verkligen inte rannsaka dig själv eller hur ???
Ja jag har alltid varit lite konstig och det är jag fortfarande men med tanke på min uppväxt så har jag ändå blivit jävligt bra.....
Det är ju konstigt att du som har varit en så kärleksfull förälder har haft ett barn boende hos mormor och morfar och tre barn i fosterfamilj.......
Att du drar in min första pojkvän i det här är ju bara för löjligt.
Ja han var ett svin han slog mig och han kontrollerade mig precis som du.....
Och han hade ditt fulla stöd hela tiden....
Jag minns en gång när han slog mig i vardagsrummet hemma hos oss
Jag gick in i köket och bad dig och pappa om hjälp men fick höra att
jag antagligen förtjänade det eftersom jag var en sån retsticka......
Det enda du egentligen hade emot honom var att han ville att jag skulle ha en annan sorts klädstil än den du föredrog mig i ....där gick era intressen isär.
Men när det gällde att ge mig stryk så var ni helt överens..
styk ska hon ha både när hon mopsar upp sig och i förebyggande syfte....
Ni var ett suveränt team varför tappade ni kontakten ???
Fast jag antar att ni inte hade lika mycket gemensamt sedan er slagpåse flyttat till en annan stad..
så den där vinterjackan som du är helt fixerad vid kan du ju stoppa upp någonstans-
Jag hade hellre frusit hela vintern och haft föräldrar som försvatade mig när min pojkvän gav mig stryk.....
Jag pratar inte med dig, Sara pratar inte med dig och Mia och jonas svarar när du ringer men hur ofta ringer dom dig ?????........Hur kunde du få så otacksamma barn ??? Kanske för att det inte finns så jävla mycket att vara tacksam för.......
Jag vill bara avsluta med att tacka för alla fina minnen.....
Som ett av mina första minnen där du får pappa att mata mig tills jag spyr och sen säger åt honom att fortsätta mata mig med mina egna spyor......Både jag och min storebror minns det ....Gör du ???
Eller når jag gick i första klass och inte kunde knäppa min jacka .
Du slog mig så många gånger på handen att det blev en stor blodblåsa.....Pappa ringde till skolan och sa att jag inte kunde komma nästa dag för att jag var förkyld....snoret rann inte alls , men tårarana gjorde der garanterat....
Det finns värre saker oxå så vidriga att jag inte tänker skriva om dom här..
Absolut inte för att skydda dig. men inte heller för att skydda mig själv utan för att skydda mina syskon.....
Vill de höra hela sanningen en dag så förtjänar dom att få höra den öga mot öga av mig .
De ska inte behöva läsa alla vidriga detaljer på nätet......
vill du kommentara igen så gör det du har ju redan börjat men håll dig till sanningen denna gång...
Det har jag gjort och det tänker jag fortsätta med....
För jag skämms inte längre, jag var ett barn helt i erat våld och ni var vuxna som borde ha vetat och agerat så mycket bättre.......du kan prata om hat hur mycket du vill ironiskt för jag har aldrig träffat en mer hatisk person än dig......Jag valde inte enbart bort dig av hat, Jag valde bort dig och pappa av kärlek också.....Kärlek till mig själv och kärlek till livet...................................Love and peace / E
Känner att jag behöver klargöra en del saker....
För en ganska omnämnd person som tydligen varit inne och läst på min blogg och känt sig sugen att kommentera.....
Men som verkar ha tagit det kloka beslutet att låta bli...
Att du är härinne och läser har jag inga som helst problem med då jag står för varenda ord jag har skrivit...
Men dina kommentarer har jag noll intresse av.
Hade jag velat höra din syn på saker så hade jag nog svarat i telefon när du försöker ringa mig....
Nu när jag ändå har din uppmärksamhet så kan jag ju passa på att tala om för dig att en del av dom brotten du begick mot mig när jag var barn ännu inte är preskriberade och att det finns vittnen.......
Jag har även tidigare pratat med en åklagare som tror att jag skulle kunna ha en ganska god chans i en rättegång. Hon erbjöd sig tom att vara mitt målsägandebiträde
Jag har fortfarande några år på mig......
För tillfället är dock inte en rättsprocess det jag känner för att lägga min energi på
Just nu fokuserar på att leva ett bra liv i lugn och ro .
och det uppnås nog allra bäst om både du och jag håller oss på varsin kant.....
Men som verkar ha tagit det kloka beslutet att låta bli...
Att du är härinne och läser har jag inga som helst problem med då jag står för varenda ord jag har skrivit...
Men dina kommentarer har jag noll intresse av.
Hade jag velat höra din syn på saker så hade jag nog svarat i telefon när du försöker ringa mig....
Nu när jag ändå har din uppmärksamhet så kan jag ju passa på att tala om för dig att en del av dom brotten du begick mot mig när jag var barn ännu inte är preskriberade och att det finns vittnen.......
Jag har även tidigare pratat med en åklagare som tror att jag skulle kunna ha en ganska god chans i en rättegång. Hon erbjöd sig tom att vara mitt målsägandebiträde
Jag har fortfarande några år på mig......
För tillfället är dock inte en rättsprocess det jag känner för att lägga min energi på
Just nu fokuserar på att leva ett bra liv i lugn och ro .
och det uppnås nog allra bäst om både du och jag håller oss på varsin kant.....
