Inga fler oönskade kommentarer....
Har jag fått här. Det känns bra !!!!
Precis som jag misstänkte så var inte min mor så intersserad av att diskutera saker som faktiskt har med verkligheten att göra....
Jag förstår henne på sätt och vis har man gjort gjort så hemska saker mot sitt eget barn så är det nog enklare att bara stoppa huvudet i sanden än att erkänna det..
Och hon kan ju ha huvudet där om hon vill , men jag tänker fortsätta att hålla mitt huvud högt härutre i friska luften :)
Det där med att ta ansvar för sina handlingar är ju verkligen ett kapitel för sig.....
Att göra dumma saker verkar höra ihop med att vara människa..
Och det är väl ok så länge man försöker lära sig av sina misstag och inte skadar andra allt för mycket..
Jag fick ett medelande på allas vår älskade facebook för ett tag sen..
Det var från en gammal klasskompis som skrev inte argt utan mer konstatreande om hur jag hade deltagit i mobbingen av henne under mellanstadiet.....
Jag hade kunnat välja många vägar i mitt svar..
Förnekelse= Jag minns inget av det där
.
Ursäkter= Jag mådde så dåligt pga hur jag hade det hemma så jag var tvungen att ta ut det på någon annan..Och Jag visste inte bättre
Attack= Ja men du var ju inte heller så snäll mot mig alla gånger jag minns när du....
Såhär valde jag tillslut att svara :
Hej x
Vill börja med att be om ursäkt för den del av mobbningen som jag deltog i....Tänker inte ens försöka ge en förklaring då det inte finns några bra förklaringar till ett så dumt beteende.
Jag svarade som en vuxen jag tog ansvar för mitt beteende och bad om ursäkt utan att komma med en massa förklaringar som ska verka som förmildrande omständigheter.....
Jag beteede mig dåligt och jag visste innerst inne att det var fel men jag valde att göra det ändå...
Jag vet allt för väl hur det känns att sitta och lyssna på människors förklaringar till varför de ska slippa ta ansvar för dumma saker de har gjortmot en.....Så jävla tröttsamt!!!!!
Det känns nästan som ett nytt övergrepp i sig .
Jag har hört många klassiker när jag har försökt konfrontera mina föräldrar öga mot öga..
för tro mig jag är inte bara kaxig bakom en dataskärm..
Här kommer några riktigt sköna exempel....
Aledningsmanövern= Ja men det var ju din mamma som......
Förnekelse= Nej men så var det väl inte, eller det där har jag inget minne av.
Tyck synd om mig istället =( min absoluta favorit) Jag har gjort så gott jag har kunnat och jag har själv inte alltid haft det så lätt.....
Attack= Du har alltid varit ett besvärligt barn, eller du har inte varit perfekt du heller.....Nej det går nog inte att bli annat än besvärlig med dom förebilderna...Styk varje dag och psykisk terror var ju sist jag kollade inte receptet för ett lättskött och harmoniskt barn...
Jag känner mig så stolt över att jag trots dessa oslagbara förebilder har blivit vuxen....
Man själv mår väldigt bra av att ta ansvar för sina handlingar i stället för att svepa in sig två varv i offerkoftan och skylla ifrån sig......Så Mamma om du fortfarande läser denna sedelärande blogg är det inte dags att bli vuxen snart ???? vill du verkligen spendera dina sista år som ett stort argt barn ????
Jag skiter väl egentligen i vilket jag tycker nog att du verkar må ungefär som du förtjänar....
Men om du ändå ska vara härinne och snoka så kan du ju lika gärna hämta lite inspiration och ta lite lärdom av en av väldigt få familjemedlemmar som lyckats bli vuxen mot alla odds....
I övrigt så har jag väldgt mycket att se fram emot just nu......
:)
Precis som jag misstänkte så var inte min mor så intersserad av att diskutera saker som faktiskt har med verkligheten att göra....
Jag förstår henne på sätt och vis har man gjort gjort så hemska saker mot sitt eget barn så är det nog enklare att bara stoppa huvudet i sanden än att erkänna det..
Och hon kan ju ha huvudet där om hon vill , men jag tänker fortsätta att hålla mitt huvud högt härutre i friska luften :)
Det där med att ta ansvar för sina handlingar är ju verkligen ett kapitel för sig.....
Att göra dumma saker verkar höra ihop med att vara människa..
Och det är väl ok så länge man försöker lära sig av sina misstag och inte skadar andra allt för mycket..
Jag fick ett medelande på allas vår älskade facebook för ett tag sen..
Det var från en gammal klasskompis som skrev inte argt utan mer konstatreande om hur jag hade deltagit i mobbingen av henne under mellanstadiet.....
Jag hade kunnat välja många vägar i mitt svar..
Förnekelse= Jag minns inget av det där
.
Ursäkter= Jag mådde så dåligt pga hur jag hade det hemma så jag var tvungen att ta ut det på någon annan..Och Jag visste inte bättre
Attack= Ja men du var ju inte heller så snäll mot mig alla gånger jag minns när du....
Såhär valde jag tillslut att svara :
Hej x
Vill börja med att be om ursäkt för den del av mobbningen som jag deltog i....Tänker inte ens försöka ge en förklaring då det inte finns några bra förklaringar till ett så dumt beteende.
Jag svarade som en vuxen jag tog ansvar för mitt beteende och bad om ursäkt utan att komma med en massa förklaringar som ska verka som förmildrande omständigheter.....
Jag beteede mig dåligt och jag visste innerst inne att det var fel men jag valde att göra det ändå...
Jag vet allt för väl hur det känns att sitta och lyssna på människors förklaringar till varför de ska slippa ta ansvar för dumma saker de har gjortmot en.....Så jävla tröttsamt!!!!!
Det känns nästan som ett nytt övergrepp i sig .
Jag har hört många klassiker när jag har försökt konfrontera mina föräldrar öga mot öga..
för tro mig jag är inte bara kaxig bakom en dataskärm..
Här kommer några riktigt sköna exempel....
Aledningsmanövern= Ja men det var ju din mamma som......
Förnekelse= Nej men så var det väl inte, eller det där har jag inget minne av.
Tyck synd om mig istället =( min absoluta favorit) Jag har gjort så gott jag har kunnat och jag har själv inte alltid haft det så lätt.....
Attack= Du har alltid varit ett besvärligt barn, eller du har inte varit perfekt du heller.....Nej det går nog inte att bli annat än besvärlig med dom förebilderna...Styk varje dag och psykisk terror var ju sist jag kollade inte receptet för ett lättskött och harmoniskt barn...
Jag känner mig så stolt över att jag trots dessa oslagbara förebilder har blivit vuxen....
Man själv mår väldigt bra av att ta ansvar för sina handlingar i stället för att svepa in sig två varv i offerkoftan och skylla ifrån sig......Så Mamma om du fortfarande läser denna sedelärande blogg är det inte dags att bli vuxen snart ???? vill du verkligen spendera dina sista år som ett stort argt barn ????
Jag skiter väl egentligen i vilket jag tycker nog att du verkar må ungefär som du förtjänar....
Men om du ändå ska vara härinne och snoka så kan du ju lika gärna hämta lite inspiration och ta lite lärdom av en av väldigt få familjemedlemmar som lyckats bli vuxen mot alla odds....
I övrigt så har jag väldgt mycket att se fram emot just nu......
:)
Kommentarer
Postat av: Jessie
visst är det bra att ta ansvar för det man gör och inte komma med en massa dumma bortförlklaringar.. men när det gäller sånt som mobbing när man är barn kan jag tycka det är lite väl att komma efter typ 15 år och meddela folk om hur elaka dom var, om det inte är mobbing på hög nivå med misshandel och sånt.. själv hade jag nog inte ens orkat bry mig om att svara på ett sånt mail..
jag älskar att vissa tänker det som man inte minns har inte hänt, eller om man uppfattade det på ett sätt kan det inte vara på något annat sätt! Jag var också en skitjobbig unge, men frågan är hur jag blev det...
Trackback
