Fy för bakfylle ångest
I Lördags hade jag och R fest i hans mammas lägenhet på söder.
Det blev en väldigt lyckad fest. Något som däremot inte känns lika lyckat är min bakfylleångest som sitter i fortfarande......
alkohol är verkligen en vidrig drog på det sättet.
Nej nu tänker jag välja nykterheten, igen trots att andra människors oblyga tjatande om att jag borde dricka kan kännas som en värre bieffekt än vilken baksmälla somhelst.
Har tom varit med om att bartendrar på krogen stått och varit spydig mot mig för att jag beställt något alkoholfritt.
Rätt lustigt faktiskt det är som att tjejen i kassan på hm skulle kommentera att de kläder man köper inte passar ens kroppsform
Eller att killen på ica klagade över att man köpte för mycket grönsaker .
Helt plötsligt förvandlades bartendern till min personalshopper och jag behövde inte ens betala extra för det.
Att vi lever i ett fritt land är ju verkligen en sanning med modifikation.
Gör som du vill så länge du gör som oss.
Jag brukar aldrig sitta och bitcha om andra människors alkoholvanor om det inte är väldigt nära vänner som har uppenbara problem...Och inte ens då sitter jag och tjatar om det.
För deras alkohol konsumtion är precis som min nykterhet ett personligt val.
Annars är jag väldigt glad över att miss T är tillbaka i stan.
Har verkligen saknat att ha fler nära vänner som man kan lita på.
Ju äldre man blir desto mer uppskattar man lojalitet.
Hittade föresten ett par grymma textrader i en förövrigt dödstråkig bok häromdagen:
När ska vi lära oss att ingen relation kan gömma lömskare faror än den misslyckade relationen mellan mor och barn?
När skall vi ha modet att överge den utnötta principen om familjens och släktbandens absoluta helighet?
När skall vi tillåta föräldrar att bli fria från barn de av någon anledning inte kan älska
Och hjälpa barnen att bli fria från det katastorfala handikapp det innebär att ha föräldrar som inte kan älska dem ?
När skall vi bli mogna nog att för oss själva och våra barn erkänna att det inte finns någon "skyldighet" att älska
Ingen "skuld" i att inte älska
Och att den enda meningsfulla grunden för relationer mellan föräldrar och barn, systrar och bröder,makor och makar, kvinnor och män, kvinnor och kvinnor, män och män- mellan varje människa-är kärlek som ges frivilligt från båda hållen.
Dessa kloka ord är skrivna av Gitta Sereny.
Tack för dom Gitta !
Det blev en väldigt lyckad fest. Något som däremot inte känns lika lyckat är min bakfylleångest som sitter i fortfarande......
alkohol är verkligen en vidrig drog på det sättet.
Nej nu tänker jag välja nykterheten, igen trots att andra människors oblyga tjatande om att jag borde dricka kan kännas som en värre bieffekt än vilken baksmälla somhelst.
Har tom varit med om att bartendrar på krogen stått och varit spydig mot mig för att jag beställt något alkoholfritt.
Rätt lustigt faktiskt det är som att tjejen i kassan på hm skulle kommentera att de kläder man köper inte passar ens kroppsform
Eller att killen på ica klagade över att man köpte för mycket grönsaker .
Helt plötsligt förvandlades bartendern till min personalshopper och jag behövde inte ens betala extra för det.
Att vi lever i ett fritt land är ju verkligen en sanning med modifikation.
Gör som du vill så länge du gör som oss.
Jag brukar aldrig sitta och bitcha om andra människors alkoholvanor om det inte är väldigt nära vänner som har uppenbara problem...Och inte ens då sitter jag och tjatar om det.
För deras alkohol konsumtion är precis som min nykterhet ett personligt val.
Annars är jag väldigt glad över att miss T är tillbaka i stan.
Har verkligen saknat att ha fler nära vänner som man kan lita på.
Ju äldre man blir desto mer uppskattar man lojalitet.
Hittade föresten ett par grymma textrader i en förövrigt dödstråkig bok häromdagen:
När ska vi lära oss att ingen relation kan gömma lömskare faror än den misslyckade relationen mellan mor och barn?
När skall vi ha modet att överge den utnötta principen om familjens och släktbandens absoluta helighet?
När skall vi tillåta föräldrar att bli fria från barn de av någon anledning inte kan älska
Och hjälpa barnen att bli fria från det katastorfala handikapp det innebär att ha föräldrar som inte kan älska dem ?
När skall vi bli mogna nog att för oss själva och våra barn erkänna att det inte finns någon "skyldighet" att älska
Ingen "skuld" i att inte älska
Och att den enda meningsfulla grunden för relationer mellan föräldrar och barn, systrar och bröder,makor och makar, kvinnor och män, kvinnor och kvinnor, män och män- mellan varje människa-är kärlek som ges frivilligt från båda hållen.
Dessa kloka ord är skrivna av Gitta Sereny.
Tack för dom Gitta !
Kommentarer
Trackback
