Ibland känner jag såhär.....

Så länge allt går min väg känns det bra..


Men när saker blir jobbiga då skriker mitt inre efter din famn...



Då skriker min själ efter att få känna sig så älskad ..så trygg..



Jag lägger armarna om mig själv i en tröstkram...


Blundar och tänker att vår kärlek finns kvar även om ingen av oss äger den längre.



Den svävar fritt ovan molnen med luft under sina vingar inget förhållande tynger den och inga krav knäcker och kröker dess rygg.



Du är fortfarande den människa som bor närmast mitt hjärta.



Jag behöver inte leva med dig för att älska dig...Jag behöver inte ens träffa dig..


Det räcker med det vi har haft det vi har delat...



Det räcker för att jag ska älska dig en hel livstid..



Att det får bli på avstånd ändrar ingenting...Det ändrar ingenting alls..




Jag hoppas att du har det bra hjärta ......





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0