mittmalande

Så hur fan ska då jag kunna se ut så???????

Jag har helt och sjuka orimliga krav på mig själv när det gäller mitt utseende...
Jag hänger upp mig på detaljer och får råångest
Andra får se ut hur dom vill, jag tycker tom att det är befriande med folk som släppt taget och inte ens  försöker behaga.

Men jag jag måste vara perfekt.

Det låter säkert väldigt suspekt för er som lever i min närhet och ser mig luffa runt osminkad i joggingbyxor varje dag...Mest ofixad av alla liksom

Typiskt mig man ser en sak och tror att man vet. Men det bubblar så mycket inuti som kan betyda något helt annat än det jag signalerar utåt


Jag fixar mig inte för jag känner mig ändå så ful att det inte ens är någon ide att försöka
Så i stället för att försöka leva upp till de orimliga krav som bara ger mig ångest släpper jag taget helt i stället.
Jag försöker inte ens helt enkelt...

Så här har vi ett lysande exempel på hur den tjejen som ser luffigast ut i hela tunnelbanevagnen
Oxå kan vara den med högst utseendekrav på sig själv....

Life aint always what it seems to be
Just like me
Just like me


Sähär kan det gå alla föräldrar när man bara talar om sin dotter i positiva ordalag när det gäller hennes utseende


Jag har så många gånger känt att mitt utsennde är allt jag har och inte ens det är värt att framhäva så då kan ni ju tänka er hur värdefull jag känner mig......
Det finns så många tjejer med utseenden som är bättre än mitt
Och desutom är det något som försvinner eller snarare förändras med tiden...

Tack Mamma och Pappa ni lärde mig att bygga hela mitt värde på något som egentligen inte är ett skit värt och som desutom förfaller varje dag efter 20.

Jag har alltid känt att jag kommer inte att bli gammal ,få rynkor ,bli tant..
Mitt utseende är det jag har kunnat klänga mig fast vid hela mitt liv
Det enda som jag har litat på ska kunna köpa mig lite kärlek
Eller åtminstone uppmärksamhet..
Och när det försvinner då försvinner jag


R skulle bara veta det när han sitter och pratar om att det är så tråkigt att jag aldrig fixar till mig..
Att jag inte bryr mig....


Jag har aldrig haft en människa i mitt liv som har älskat mig villkorslöst eller GRATIS om man säger så
Och det har jag fortfarande inte...
R älskar mig jättemycket det vet jag..Han älskar mig så mycket som en man kan älska en kvinna ....
Men jag måste fortfarande prestera ,vara en bra fliclkvän...eller en bra kompis eller en bra inte fan vet jag!!!!!!

Bra måste jag vara iaf och duktig...Duktig som fan det är jag det fröken Duktig....

Fröken duktig som inte drickar och bantar när det behövs och alltid är så snäll och trevlig......
Och tacksam tacksam för alla smulor hon får..
På sista tiden har jag bara velat kräkas mer och mer på det där....

För det spelar ingen jävla roll hur duktig jag är..Jag är skadat virke som aldrig går att laga....
Jag har formats av hat istället för kärlek och är alldeles svart inuti.......................



Helt svart kolsvart och ibland får jag lust att bara skita i allt för det spelar ändå ingen roll livet känns som ett jävla hån.......När jag menar skita i allt menar jag inte döden utan mer att jag får lust att släppa på kontrollen raka av mig allt hår och spotta alla jag känner i ansiktet och se hur många som stannar kvar när jag inte är så jävla gullig längre..................

Endast en MOR kan älska ett sådant utseende/Beteende////////// Jo fast jag har ju ingen Mor och ingen Far heller!!!

så det är väl bäst att jag fortsätter att uppföra mig då eller vad tror ni ?????????????