mittmalande

Igår natt låg jag och pratade med R i telefon kl var fyra och jag skulle upp åtta och jag kände att det var kört..Jag skulle inte kunna somna !!!
Ganska mycket ångest kommer upp då när man är trött och helt förtvivlad för att man inte kan sova.
R började prata om att jag ofta är ledsen har ångest och pratar om jobbiga saker osv..det är sant och jag förstår att det är tärande för honom..
Men samtidigt så insåg jag ghenom mitt svar till honom saker som är så jävla klockrena jag sa...

- Det har tagit mig 25 år att sluta vara arg på mig själv för att andra människor gjorde min barndom till ett helvete 25 år att se sanningen i vitögat om hur allt det har påverkat mig...Den här sommaren kom alla de här insikterna till mig och jag har omvärderat alla mina mänskiliga relationer och mitt eget beteende....


Det behöver bearbetas det ger en massa jobbiga tankar som leder till ångest..Men det är ok..
För det finns minst hundra olika dåliga sätt man kan hantera sin ångest på.
Man kan tex knarka,skära sig,shoppa supa skallen av sig osv..


Men jag väljer att prata om den istället för att fly från det och den är tamejfan strongt av mig...
Det är inte kul och det är inte lätt och man är väl inte det roligaste sällskapet alla gånger..

Men jag är inte ute efter att vara rolig jag är ute efter att hela mig själv och må bra.
Det vore så mycket enklare att börja knapra antidepressiva och ångestdämpande igen..
Piller som  lägger sig som en hinna över allt det onda..


Men jag tänker inte ta den enkla vägen för jag är en kämpe....Jag har kämpat hela mitt liv och jag är inte färdig än inte på långa vägar...Desutom tror jag att den sk kallade enkla vägen är den mest förödande i det långa loppet...Den leder ju inte till någon  direkt utveckling
Så kalla mig Pessimist kalla mig vad fan ni vill de känslor jag känner är åtminstone mina , de är äkta
Jag är ÄKTA!

Jag älskar hösten mörkret den friska luften. och alla fina döda löv
Hösten passar min sinnestämmning mycket bättre än sommaren den är mörk precis som jag !
På sommaren känner jag mig pressad att vara glad och entusiastisk.
 Det känns som att det är mindre  ok att ha en låg dag då..
För på sommaren ska alla vara glada och ha kul...Och supa skallen av sig .
Min sorg är en så stor del av mig att den har blivit ett personlighetsdrag något jag helt enkelt måste acceptera och lära mig leva med....Utan att låta den ta över mitt liv alltför mycket.
Vissa dagar känner jag inte av den alls..andra dagar känner jag mig helt uppslukad av den.
Men man kommer ju oxå till en punkt där man måste ta sig samman, där man måste gnälla mindre och agera mer
Man måste helt enkelt bli sin egen familj...bli sin egen mamma...Även om man aldrig har haft någon bra förebild i den rollen.
Men det är lätt för mig att säga nu,jävligt lätt....Jag har blivit helad genom att ha fått känna på hur det är att vara älskad på ett fint sätt...Hade jag inte haft R hade jag nog varit lika vilsen nu som jag var innan honom...
Jag tvivlar inte på att mina tidigare pojkvänner har älskat mig men de var så trasiga själva att det var i stort sett omäjligt att bygga upp någonting riktigt bra....
Jag kunde aldrig känna mig trygg med dom heller och säkert inte dom med mig....
R har förändrat mig på så många plan och jag kommer alltid att älska honom för det...
Tack vare den trygghet jag känner med honom har jag för första gången i mitt liv haft tillräcklig med sinnesro för att våga konfrontera och bryta med mitt förflutna......
Och resan har bara börjat, jag får nya insikter varje dag .
Fortfarande smärtsamma men ack så nödvändiga..
Tendensen att ge för mycket av mig själv till fel personer sitter som berget..
Men den ska bort !
Det är ju när man har en riktigt dålig dag som man märker vem som ger och vem som tar och vem som passar på att framhäva sig själv istället för att komma med några uppmuntrande ord....
Jag ska sluta vara så jäkla snäll i alla lägen....Jag blir så arg på mig själv när jag inte ryter ifrån när jag borde ,inte ens blir sur när folk är ofärskämda utan först efteråt.....
Det sitter så inpräntat i ryggmärgen att bita ihop att anpassa sig efter andras psyken andras nycker andras skador...Det är priset man får betala för att växa upp i ett hem där bara en enda persons känslor får ta plats...Och den personen var ju definitivt inte jag..
Men jag är fri nu fri att välja fri att lägga till och fri att välja bort...
Det är oxå en ny insikt att makten att välja bort tillhör oss alla även den som själv har blivit bortvald i hela sitt liv..
Jag har länge gått runt med någon sorts tacksamhetskuld till alla som visar att de gillar mitt sällskap oavsett hur odrägligt deras eget sällskap har varit..
Men nej jag tänker inte vara tacksam längre jag är vuxen nu och jag kan oxå välja bort...
Trött på folk som suger energi trött på att ge uppmuntrande ord utan att få uppmuntrande ord tillbaka trött på att lyssna men inte bli lyssnad på.......Life is always changeing and so am i !!!

För ett halvår sedan blev en av mina vänner utsatt för ett våldtäktsförsök.
En man bestämde sig för att det var en bra ide att hoppa på henne ,stoppa upp sin äckliga hand mellan hennes ben och föröka få ner henne på marken.......
Tack och lov lyckades han inte våldta henne.
Han lyckades inte ens få ner henne på marken...
Klockan var inte ens mycket tio på kvällen bara ,och platsen det skedde på är absolut inte speciellt undanskymd..
Tvärtom det är mycket folk i omlopp där...
Som kvinna går man verkligen aldrig säker för sånna där kryp !!!!


För ca fem år sedan hade jag en killkompis.
Han var jämnårig med mig en rätt snäll och naiv kille...
En dag kom vi in på ämnet våldtäkt, jag tror att det var jag som sa något om att jag inte ville gå en speciell väg själv när det var mörkt.....
Och då  säger han något om att det bara är en speciell sorts tjejer som blir våldtagna sånna som är ute och springer själva fulla sent på natten osv......
Jag minns att jag blev ganska upprörd av det han sa men jag visade det inte utan förklarade istället lugnt för honom att =

- De flesta våldtäkter sker faktiskt inomhus av någon som offret känner. så jag tar faktiskt en större risk nu när jag sitter härinne ensam med dig än om jag går den där vägen själv i mörkret...

Han blev rätt paff av det jag berättade. Det värsta av allt är att han var en bra kille...Det han sa ,sa han inte av ondska utan av ren jäkla okunskap...

För det är ju bla den bild massmedia målar upp av det typiska våldtäktsoffret.

Det värsta är att det är så vanligt..Jag känner och har känt många tjejer som blivit våldtagna..
Och jag har även vid 17 års ålder klivit in i ett rum på en fest där min kompis blev gruppvåldtagen av ett gång 25 åriga charmtroll.....Som tur är lyckades jag avbryta det de höll på med.
Nu inser jag att det hade kunnat gå åt ett annat håll de hade kunnat kasta ner mig på sängen oxå 
Jag känner mig fan nog traumatiserad av det jag hann se  innan jag skrek rakt ut..

En tanke som slår mig ibland och som är riktigt obehaglig är.
 Ok så det där är alla våldtäktsoffer i min bekantsakpskrets....vilka är våldtäktsmännen då ???

för det är ju knappast tre män som springer runt och våldtar alla kvinnor i sverige
Känner man så många våldtäktsoffer så borde man väl statistiskt sett känna minst en eller två  våldtäktsmän oxå..

Så våldtäktsmännen i min bekantskapskrets varsågoda och legitimera er snarast.

Min kompis som blev överfallen för ett halvår sedan fick höra av polisen strax efteråt att de tror att samma kille ligger bakom fler liknande överfall efter just  den tunnelbanelinjen..Och att de trodde sig ha goda chanser att kunna legitimera honom då han åkt samma tunnelbana och hiss som henne innan och det finns kameror på båda dom ställena...Pöolisen sa även att hon inom några dagar skulle bli kontaktad av brottsofferjouren...



Jag säger bara HA HA HA....Efter ca en månad  fick hon ett brev från brottsofferjouren där det stod att hon kunde kontakta dom om hon ville..Var det för jobbigt att ringa upp henne eller ??? Och vänta en hel månad var inte ordet jour med i namnet?????


Och nu efter ett halvår har hon äntligen blivit kallad till fotokonfrontation..antar att det handlar om övervakningsfilmerna..Kan det verkligen ta polisen ett halvår att komma över dom ?
Undrar hur många tjejer äcklet har hunnit överfalla och kanske även våldta under den tid som har gått..
Och det hade ju varit lättare för min kompis att identifiera honom när hon fortfarande hade hans ansikte färskt i minnet...Nej det är ju bra att det går undan säger jag bara..Skitbra !!

Pratade i telefon med min storebror igår.
min storebror är 11 år äldre än mig och har en annan pappa.
Fast han har  växt upp  hos  Mamma,Mormor och Morfar och vår mamma och min Pappa....
Även om jag minns att han nästan aldrig var hemma
så  man kan faktiskt säga att han växte upp hemma hos sina kompisar sina sista år i vårat gemenssmma hem(helvete)

Det jag minns av honom de få gånger han var hemma var att han alltid var arg, spänd och arg.
Min bror hittade ilskan mot våra föräldrar så mycket tidigare än mig....för mig tog det 25 år.
Kanske för att han hade något att jämföra med .
De tidiga åren han spenderade hos mormor och morfar fick han kärlek och ett riktigt hem.
Och han höll sedan kontakten med dom ända fram tills att de gick bort.

Alla  minnen jag har av Mormor och Morfar är ljusa.
Jag minns att de kramade mig och gav mig godis i smyg (vi fick aldrig äta godis)
Jag minns att de sa till mina föräldrar att de inte fick slå oss.

- Jag slog aldrig Åsa (min Mamma) sa Mormor till mig, men hon slog mig.

Jag minns även att de alltid skickade pengar när man hade namnsdag eller fyllde år.
Min Mamma satte in dom på ett konto i mitt namn och sen när jag hade flyttat till fosterfamilj upptäckte jag att det kontot var tomt.
Hon och Pappa hade tagit alla pengarna.......

Min storebror har senare berättat för mig att när de köpte fina dyra presenter till honom som en crosscykel
 Så sålde Mamma och Pappa cykeln och tog pengarna.
Och när hans Pappa skickade presenter till honom så slängde Mamma dom och sa till honom .

- din jävla Pappa han skiter i dig ,han vill inte ha dig !

Nu säger inte jag att hans Pappa direkt är en kanidat till father of the year award men var hon tvungen att ta ifrån min bror det faktum att  hans Pappa faktiskt tänkte på honom ibland ?

Nu har min storebror tagit Mormor och Morfars plats och kämpar för min lillebror.
Jag tror att han ser sig själv i honom ...
Och jag är så glad för att han gör det framförallt pga två saker.

1 Jag vet att han är de ENDA som gör det.

2 Jag vet att han är den ENDA människan i hela världen som min lillebror lyssnar på.


Och jag förstår min lillebror så väl.....för uppfostran kräver kärlek det ena kan inte existera utan det andra .
Det finns väldigt få människor som accepterar att någon lägger sig i deras liv utan att deras motiv är kärlek..
Det är ju kärleken som gör att barn har överseende när deras föräldrar är jobbiga.
De har överseende för att de vet att de bara vill deras bästa och menar väl...
Men föräldrar som är jobbiga utan kärlek får barn som inte som lyssnar och skiter totalt i vad dom säger...
Det är ju därför det inte fungerar så bra när en styvförälder ska komma in och börja uppfostra en annan människas barn........KÄRLEKEN FÖRST !!!
Eller varför det är så svårt det här med fosterfamiljer...Både för barnen och  fosterföräldrarna..

Jag har lyssnat på massor av människor som inte har älskat mig och det har lett till både bra och dåliga saker för mig.....För ibland finns ingen kärlek men fortfarande en visdom som kan vara värd att ta del av..
Att vara i krig mot hela världen för att man kom hit under taskiga villkor leder sällan till något bra !!!

Men samtidigt förstår jag min lillebror han har oxå (precis som sin storebror) alltid varit arg.
 Även om jag tror att han inte riktigt vet vad det är han är arg på.....Han är liksom bara allmänt arg..

Men min storebror kan nu vara  det Mormor och morfar var för honom en gång i tiden...Någons räddning...
Och jag hoppas verkligen att det inte är försent...

Jag älskar dig storebror för ditt mod och din styrka...för den mannen du har blivit trots all skit du har behövt uppleva...för att du har kämpat för vår
Lillasyster och nu kämpar för vår lillebror i motvind.
Och jag är ledsen över att du ska behöva ta någon slags föräldraroll för att ingen annan gör det....
Men jag är glad att du gör det du är bäst !!!

Bästa sättet och märka vilka som är äkta och inte i ens liv om man är osäker verkar ju helt klart vara att säga upp kontakten med dom man tvivlar på.....
Vem blir lättad startar krig och skickar hotfulla sms ?
Och vem söker kontakt på ett snällt sätt och visar den omtanke du kände att du  saknade i vänskapsrelationen?
svar = Inte mitt kött och blod men däremot ett gammalt ex.......
Inte konstigt att jag stannade kvar så länge i den relationen långt efter att gnistan var död...
Jag stannade för att jag visste att han brydde sig om mig......
på ett sätt som ingen annan i mitt liv gjorde..
Och jag har precis fått det bekräftat så jävla svart på vitt som det går....
 Att jag har en (eller egentligen två) föräldrar vars parenting skills har fått mig att ibland kunna känna viss förståelse för hela  den här  grejen med tvångsterilisering av folk som är ytterst dåligt lämpade att skaffa barn.Jag förstår ju att det var sånna som mina föräldrar de ville åt......Men tyvärr så vart de ju lite för ivriga med sitt knipsande-vilket inte är ok!!!!
Om vi tar min mor då tillexempel förtidspensionerad pga psykiska problem alltså bedömd som för bäng i kolan för att ens klara av de enklaste arbetsuppgifter.....Men när hon sen klämmer ut fem ungar så är det inte en jävel som ens tänker tanken att det det med att uppfostra 5 barn kanske är ett av de svåraste viktigaste jobben du kan ha och den här människan kanske inte är direkt lämpad för det....
Men vafan det vore ju synd att lägga sig i för det är ju trots allt alla människors rättighet att sätta massa barn till världen...
Men mina rättigheter då mina och mina syskons rättigjheter till en ok barndom vad fan hände med dom????
Lag ändribng NU !!!.......Håll koll på psykfall som skaffar barn speciellt när de gör det med ett annat psykfall
Så slipper ni fler människor som mig som kan ha förståelse för tvängsterilisering är inte det ett ganska bra mått på hur jävligt en människa har haft det i sin uppväxt ???
Men jag är trots allt glad att jag fick 50% det gäller att uppskatta det man har och inte bara vara arg för allt man missat...Hade jag bara fokuserat på det hade jag inte suttit här idag !!!

Vad utråkad jag är....Allt känns bara grått.
Önskar att det fanns något som kunde liva upp mig, 
Hade jag åtminstone varit  lika halvalkad som ca 90 % av sveriges vuxna befolkning så hade jag iallafall kunnat se fram emot att få supa till....Men nej alkohol roar mig typ inte alls..
Inte shopping heller...
allt känns bara simpelt och trist..
hoppas att det går över snart...
Annars har jag en väldigt låååååång vinter farmför mig :(

Min lillasyster är inte så liten längre hon fyller 21 år om en månad.
Men när jag vid 15 års ålder flyttade från våran familj så var hon bara 10.
 jag har liksom  missat hela den här biten med att hon har blivit kvinna...
Nu är hon inte ett barn längre .Det har hänt mycket på dom åren vi har varit ifrån varandra !
Och jag vill beskydda henne skydda henne mot allt ont och hindra henne från att begå samma dumma misstag som mig.
Jag tycker att det är lite jobbigt att hon träffar killar med allt vad det innebär...(löjligt jo jag vet)
Jag som brukar vara väldigt frispråkig kniper igen helt med sexpratet runt henne ( tycker jag iofs är rätt sunt)
När hon ska sova hos oss kan jag sitta och oroa mig om det blir sent och hon inte hört av sig...då brukar R skämta med mig om att det är modersinstinkter...Och det är det väl på sättochvis.
Han sa nu kan jag verkligen se dig framför mig när du kommer och sitta och oroa dig för dina barn när dom är ute om kvällarna.....Men jag vill inte bli någon fucking hönsmamma !
Och jag vill verkligen inte vara det nu vid 25 års ålder .....
Men det är svårt när man har varit med om så mycket skit att inte oroa sig.
Men jag ska försöka lägga band på mig..
Sen vill jag väl ge henne det jag alltid önskat mig äkta omtanke från någon man är släkt med någon som delar ens historia...Men det måste väl gå att ge den utan att bli helt hönsig ?

Ja det stämmer faktiskt för enligt min mening så är blod tjockare än vatten men kärlek tjockare än blod....
De flesta personer jag älskar och har älskat i mitt liv har jag inte varit släkt med på något sätt.
För när det kommer till kritan så är det kärleken som är det viktiga fattas den så kan du vara hur jävla släkt som helst det spelar ingen roll ....
Jag skulle lätt kuna älska någon annans barn har säkert tom gjort det någon gång...
Och det finns så många barn som behöver kärlek i sitt liv...
Desutom kanske vissa gener mår bäst av att inte föras vidare..
Jag har två knäppa föräldrar liksom min stamtavla är inte direkt något att skryta med !
Kan tänka mig på sin höjd ett biologiskt barn och sen vill jag ha fosterbarn.....
Jag skulle nog tillochmed ha lättare att knyta an är fel ord men att förstå dom deras tankar och känslor..
för mitt barn kommer alltid ha något som jag aldrig har haft mitt barn kommer alltid ha någon som älskar det mest av allt mitt barn kommer alltid att ha en Mamma mitt barn kommer att ha mig.
Och jag ska göra mitt bästa för att se till att det får en kärleksfull pappa oxå...
R är den enda värdiga kanidaten jag har träffat hitills så jag hoppas att vi håller ihop.
Jag skulle gärna ha barn här varannan helg redan nu men R verkar inte så pigg på det....
Har alltid tänkt att jag en dag ska ge någon det fosterhemmet jag aldrig fick och en dag kommer jag att göra det....Men det blir inte nu det blir senare.