Människor är så konstiga..

Jag börjar bli mig själv igen sådan som jag var för länge sen lättsam pratglad skrattig...




Varför försvann den tjejen under vår relation och vart tog hon vägen ???




Kanske fixade jag inte att känna mig så trygg...Tryggheten blev till ett fängelse jag aldrig ville lämna




Jag hade dig så jag behövde inget mer jag behövde inte ens mig själv...




så jag tappade bort mig själv helt.....Inte konstigt att jag blev svår att leva med




Relationskåta människor skrämmer mig.....De är som tickande bomber fulla med känslor



Och så fort de kommer nära någon som de kan projicera dessa känslor på så exploderar dom



Det är det som skrämmer mig så mycket  att de känslor  de tror att någon annan framkallar hos dom



Är något som de har framkallat på egen hand.......det är därför man springer så fort en sådan människa försöker komma nära.....Man märker att de inte ser klart man märker att man inte är utvald man märker att det egentligen bara handlar om dom.......Om deras längtan om deras behov om deras desperation...





Och min självvalda nykterhet är lika provocerande som vanligt......Jag riktigt känner hur folk vill hitta felet hos mig ställa diagnosen........Men sorry folks i aint no alcoholic :)
Och som jag sa igår så har jag inte heller mer psykproblem än någon annan...





När jag pratar mycket tror människor automatiskt att jag är dum...så spännande det där




För att uppfattas som intelligent så ska man som kvinna gärna vara tystlåten och lite svår....



Jag kan vara både tyst och svår men fan vad tråkigt jag har då....så jag är mig själv i stället :9

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0